Bli arg och sluta mesa!

Jag slår inte tillbaka, det ligger inte i min natur. Och det är väl synd, för en motattack eller två skulle nog lösa ett och annat problem och behövs ibland. Men som sagt, mina gener bär på en förbannelse. Alla dess bärare är automatiska mesar, som hellre står stumt och tar emot skit, vänder andra kinden till, än slår tillbaks. Det är vi, som växte upp i Bamses magiska värld, där Vargen alltid släpptes fri eftersom 'Ingen blir snäll av att sitta i fängelse', och ingen är elak bara för att vara elak utan egentligen vill de bara vara med och leka med de andra barnen. Det är vi som alltid försöker se de bra sidorna av våra medmänniskor. Bamsetramse springer över vägen. Våld föder våld.

Det är vi, som passivt smyger runt iförda peace-tröjor och t-shirts som snällt föreslår att kanske borde vi sluta spraya håret för det är ju faktiskt inte snällt mot naturen, men ingen ska väl tvingas till något vi måste få folk att inse att det kanske nästan skulle vara bra att kanske göra något åt fattigdomen i tredje världen snart. Det är vi som är för stumma protester som ingen märker. Det är vi som verkligen inte vill störa, vi som inte vill ta plats. Vi vill inte ha trubbel, inte störa friden. Vi vill ju bara vara omtyckta av alla. Kärlek och respekt!

Men screw that säger jag nu. För i verkligheten är det ingen som går hem och bestämmer sig för att i fortsättningen bara duscha en gång om dagen och sluta köra bilen på tomgång bara för de har sett ett nyckelband som det står 'Stop Global Warming' på. Det är väl ingen som börjar respektera andra bara för att någon säger att 'Ja du, jag tycker liksom bara att man borde respektera varandra oavsett vem man är, typ.' Visst kan vi sitta där på våra Navid Modiri-konserter och inbilla oss att 'oj, vad många upplysta det finns', och 'jamen, de skriver ju faktiskt fredsavtal i Mellan Östern just nu. Det är väl lite bra?'. Men inse fakta, vill man ha något gjort i denna världen måste man bli arg. Då måste man lära sig att ta lite action utan att magen kör ihop sig i en orosknut, man måste tuffa till sig och skita i folk som tycker annorlunda och jobbar emot en. Man måste starta krig! Ja, det är tragiskt, men nödvändigt.

Det kostar. Allt har ett pris. Kanske är det husfriden som störs. Kanske klasskamraterna undrar vad fan man håller på med. Men om inte vi jobbar och kämpar för det vi tror på, vem ska då göra det? Och vad ska vi annars kämpa för? Någon måste göra grovjobbet. Smutsgörat. Och stå upp för oss själva, måste vi också göra. Sluta vara såna push overs som tar emot all skit som andra människor för tillfället har lust att slänga. Ta fram krutet och låt världen få veta att du finns och att du inte skäms över dig själv. Sluta upp att vara en sån liten lort!