Just nu avskyr jag FN-rollspel. Det känns så gjort, det känns så mycket som att vi har varit där så många gånger förut och det är bra så, har hört debatterna. Är allmänt oengegerad just nu, och det känns så tråkigt, det känns som att det nästan inte finns något i mig, jag kan inte bli riktigt glad, inte riktigt ledsen, inte exalterad. Jag behöver ett slag på käften för att komma i rätt balans - Håkan Hellström. Jag blir så förvirrad, det är som att tiden rinner bort utan att jag ens har märkt vad som hänt.Och hur ska man kunna klara skolarbetet bra om man inte har något engegemang, eller för den delen skrivkramp. Hur kan man upprätthålla bra relationer? Hur ska man visa att det finns något på insidan, när man t o m själv är osäker på om det gör det eller om inte vart det där på insidan tog vägen? Det skulle vara skönt att ta semester, åka bort och försöka tänka på annat, återfå balansen, men samtidigt vet jag att man inte kan lösa problem genom att resa bort från dem.
Men jag har ett hopp i alla fall, och det är att få komma iväg till hösten, bort. Kumulus verkar som en riktigt bra grej, men även det har jag nästan svårt att hitta engagemang för. Någon gång i framtiden ser jag också fram emot att få plugga någonting mycket smalare än gymnasiet. Att liksom få chansen att faktiskt sätta sig in i något, kunna mycket om lite istället för lite om mycket. Nu är det så mycket olika grejer, så man har aldrig ork att riktigt sätta sig in i något. Min hjärna klarar inte det verkar det som. den klappar liksom ihop.
Funderar starkt på att börja jonglera igen. Simon och Thomas ikväll, de är lite roliga ibland, hehe.
