Som ni vet så är ju jag helt fantastiskt duktig på att hålla ordning på och uppdatera min blogg. Därför har jag nu skapat en till! Och eftersom jag absolut inte kommer engagera mig i två bloggar på en gång så byter jag nu naturligt nog fokus till den nya. Så den som är nyfiken och såklart vill hålla sig á jour med vad som händer i mitt intressanta, osannolikt spännande liv får gärna läsa där istället.
www.elin-bulgaria.blogspot.com
Saturday, July 25, 2009
Wednesday, July 15, 2009
Wings and Wagons
Katie Morgan trembled with cold. With a yawn, she gazed at the big cuckoo clock located just beside the squeaking old oak door in her two-roomed suite. Ten to six, impossible! It had already been several hours since she had lay down to rest for a while. Apparently, although strangely, the rest had turned into a nap, which was hard to believe since Katie never in her life of 49 years had fallen asleep in daytime. This nap had taken up the whole afternoon which was originally planned for preparing the arrangements for the arriving visitors. The Shine on Me’s were already here. They had been kind for once by providing her with lemonade and insisting that she was in a state of stress and that she needed to relax.
The sudden high pitched noise of tires breaking on asphalt followed by a crash pulled Katie out of her thoughts. She sat up straight and left her bed to look out of the window. On the approach below she observed a blue, remarkably small car smashed into the side of another car parked in one of the parking lots in front of the house. Mrs. Morgan gave a deep sigh, it was clear that the Wings and Wagons had finally arrived.
--------------------
‘Are you sure you don’t want anything more to eat Mrs. Morgan? You have barely touched your food tonight. Don’t go and hurt the feelings of the cooking crew, they take it personally’.
The sudden high pitched noise of tires breaking on asphalt followed by a crash pulled Katie out of her thoughts. She sat up straight and left her bed to look out of the window. On the approach below she observed a blue, remarkably small car smashed into the side of another car parked in one of the parking lots in front of the house. Mrs. Morgan gave a deep sigh, it was clear that the Wings and Wagons had finally arrived.
--------------------
‘Are you sure you don’t want anything more to eat Mrs. Morgan? You have barely touched your food tonight. Don’t go and hurt the feelings of the cooking crew, they take it personally’.
Tuesday, July 14, 2009
Chile - ett fängslande land berikat med magisk berättarkonst
Ett land är inte intressantare än den litteratur som beskriver det. I den bemärkelsen är nog Chile ett av världens mest välsignade länder. Isabel Allende, chilensk författare och släkt med den mördade, socialistiske presidenten Salvador Allende, föddes år 1942. 40 år senare publicerades hennes mest berömda roman, Andarnas hur, som beskriver en släkts historia ur ett sällsynd kvinnligt perspektiv. Med i historien finns även en av Latinamerikas mest berömda skalder, Nobelpristagaren Pablo Neruda, född 1902.
En kontinent som sjuder av mystik
Latinamerika är en världsdel omhöljd av ett nästan magiskt skimmer. Där finns den djupa, mystiska Amazonas och de majestätiska Andinska bergen. Där finns högljudda aror och rytmisk, färgstark salsa, för att inte tala om de smygande, sjupsvarta pumor som så ofta förknippats med exotism och dödlig smidighet. I Latinamerika ligger den mytomspunna staden av guld och där fanns en gång storslagna civilisationer, kanske mer utvecklade än vår. Men tyvärr är Latinamerika även en kontinent fylld av tragedier, och statskuppen i Chile, år 1973, var en av dem.
Isabel Allende
Även om Allende föddes i Peru, är det i Chile hon har tillbringat sina barndomsår. 10 år efter militärkuppen gick hon dock i exil och flyttade till Venezuela. Idag är hon bosatt i USA som aktiv författare, och hittills har hon gett ut inte mindre än 16 romaner. Hennes debutroman, och kanske den mest kända av hennes romaner, är Andarnas hus, utgiven år 1982. Sedan dess har Allende på ett konstnärligt sätt utvecklat sina läsares intresse för chilensk historia. Hennes lugna, realistiska och beskrivande sätt att skriva har slagit internationellt och huvudpersonerna i hennes böcker är nästan alltid kvinnor. Detta kan vi bl. a. se i Inés - Min själs älskade, Eva Luna, Ödets dotter och Porträtt i Sepia.
Politiska strömvirvlar och orkaner
"Jag är fullkomligt säker Esteban, avslutade hon. Fruktansvärda tider närmar sig. Oräkneliga kommer tt dö." (Ett utdrag ur Andarnas hus). Andarnas hus är en bred släktkrönika med räckvidd över fyra generationer. Den ger en någorlunda heltäckande bild av de politiska strömvirvlar som härjade i landetåren innan militärkuppen genomfördes, samt en skrämmande skildring av de brutala år som följde därpå. Hela tiden ser vi Chile genom släkten Truebas ögon, som innehåller exempel på hur både "makthavare" och ideella motstånader föll offer för grymhet under tidigt 70-tal, då Chile blev ett typiskt exempel på en USA-stödd, sydamerikansk militärdiktatur.
Med fokus på kvinnan
Esteban Trueba är konservativ politiker som tjänar som familjens officielle överhuvud. Dock är det hans fru Clara samt hans dotterdotter Alba som genom hela berättelsen är de underliggande makthavarna i släkten . Denna fokus på kvinnan är en avvikelse från det annars traditionella "matcho" sättet att beskriva latinamerikanska könsroller, och Isabel Allende har sagts vara den första som skriver en sydamerikansk släktkrönika ur ett kvinnligt perspektiv.
Under ytan
Framförallt Clara och Alba lyckas båda motsätta sig Estebans konservativa åsikter, Clara med hjälp av sin oåtkomliga självständighet, och Alba med sin ständiga tillgivenhet för de som har det sämre ställt. Samtidigt lyckas de vinna hans aggresiva och motsägelsefulla kärlek, och lyckas därmed påverka honom att långt under den knaggliga mansytan bli en bättre människa. Ett faktum som även medför att, trots ett tyranniskt godsstyre och en patriartisk läggning, kan det trots allt finnas en mjuk kärna under en till synes hård man.
Fantasirealism
I Aftonbladet år 1984, två år efter boken publicerats, publicerades en recension av Andarnas hus. I den beskrevs Allendes sätt att skriva som "fantasirealistiskt" men med "en språklig och formell balans som man knappast förknippar med latinamerikansk prosa". Tidig med att införa begreppet "fantasirealism" inom den klassiska litterturen var den Colombianske Nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez (Hundra år av ensamhet).
Pablo Neruda
I Andarnas hus förekommer en karatär som Allende aldrig nämner vid namn utan ständigt refererar till som Poeten. Utifrån vissa fakta kan man anta att den hon pratar om är en viss Pablo Neruda (pseudonym för Neftalí Ricardo Reyes Basoalto) som år 1971 blev nobelpristagare i litteratur. Även om hans namn förekommer mest i litterära sammanhang, har det också starka kopplingar till Chiles politiska utveckling, då han 1945 blev vald till senator för Chiles kommunistiska parti.
Nominerad presidentkandidat
Tiderna i Chile var emellertid hårda för liberaler och vänsterflankister. Landet styrdes just då av den högepolitiske diktatorn Videla, och när denne införde förföljelser mot kommunister valde Neruda att fly och bosätta sig i bergen, för att ett år senare gå i exil. Sju år senare föll diktaturen och Neruda kunde återvända hem. År 1969 blev han nominerad till presidentkandidat för kommunistpartiet, men trädda då tillbaka till förmån för socialisten Salvador Allende, som sedan också blev demokratiskt vald till president.
Allendeanhängarnas sista manifestation
Segern blev dock kortlivad. 12 dagar efter militärkuppen 1973, som även medförde Salvador Allendes död, dog Pablo Neruda i cancer. Hans begravning beskrivs av Isabel Allende som en stor händelse för folket, en folkrörelse som inte ens den våldsamma regeringen kunde hindra. Pablo Neruda, liksom Salvador Allende, kan ses som en symbol för den politiska frihet som Chile någorlunda hann åtnjuta under några få år, för att sedan behöva stå och se på när den avbröts med militäriska slag, och begravdes. Det står klart att Neruda både som politisk figur och som författare besatt kraften att nå ut och bli oerhört populär hos sin publik.
Nerudas poesi - En naturkraft
"Hela värlen i en bägare, vid som världen, hela. Kärleken med stjärnor och törnen gav jag dig, men du gick." (Ett utdrag ur dikten Glömska, ur diktsamlingen Kaptenens verser). Nerudas poesi kombinerade flera teman, men de största var utan tvekan kärleken till den kvinnliga skönheten samt hans kärlek till naturen. Främst naturen i södra Chile där han växta upp. Den sensualitet med vilken han omslöt sina dikter ansågs radikal för sin tid. han skrev även poesi med marxistiska inslag. Svenska Akademin beskrev sitt val av Neruda som litteraturpristagare med orden "för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar". Några av Nerudas mest kända verk är Canto General, ett diktepos om Latinamerika med målet att nå ut till de arbetande massorna, skrivet år 1950 och Jag bekänner att jag har levat, en berättelse om Nerudas liv skriven strax före hans död 1973.
Litterär påverkan
Ett land är inte intressantare än den litteratur som representerar det. Chile har haft turen att berikas med både Pablo Neruda, aktiv politiker och inspirerande romantisk poet under kuppen på 70-talet, samt Isabel Allende, som genom sin bok riktar världens blickar mot händelsen. Nutiden måste berättas och analyseras. Men i vissa sammanhang, för att undvika framtida misstag, är det lika viktigt att berätta om historien.
En kontinent som sjuder av mystik
Latinamerika är en världsdel omhöljd av ett nästan magiskt skimmer. Där finns den djupa, mystiska Amazonas och de majestätiska Andinska bergen. Där finns högljudda aror och rytmisk, färgstark salsa, för att inte tala om de smygande, sjupsvarta pumor som så ofta förknippats med exotism och dödlig smidighet. I Latinamerika ligger den mytomspunna staden av guld och där fanns en gång storslagna civilisationer, kanske mer utvecklade än vår. Men tyvärr är Latinamerika även en kontinent fylld av tragedier, och statskuppen i Chile, år 1973, var en av dem.
Isabel Allende
Även om Allende föddes i Peru, är det i Chile hon har tillbringat sina barndomsår. 10 år efter militärkuppen gick hon dock i exil och flyttade till Venezuela. Idag är hon bosatt i USA som aktiv författare, och hittills har hon gett ut inte mindre än 16 romaner. Hennes debutroman, och kanske den mest kända av hennes romaner, är Andarnas hus, utgiven år 1982. Sedan dess har Allende på ett konstnärligt sätt utvecklat sina läsares intresse för chilensk historia. Hennes lugna, realistiska och beskrivande sätt att skriva har slagit internationellt och huvudpersonerna i hennes böcker är nästan alltid kvinnor. Detta kan vi bl. a. se i Inés - Min själs älskade, Eva Luna, Ödets dotter och Porträtt i Sepia.
Politiska strömvirvlar och orkaner
"Jag är fullkomligt säker Esteban, avslutade hon. Fruktansvärda tider närmar sig. Oräkneliga kommer tt dö." (Ett utdrag ur Andarnas hus). Andarnas hus är en bred släktkrönika med räckvidd över fyra generationer. Den ger en någorlunda heltäckande bild av de politiska strömvirvlar som härjade i landetåren innan militärkuppen genomfördes, samt en skrämmande skildring av de brutala år som följde därpå. Hela tiden ser vi Chile genom släkten Truebas ögon, som innehåller exempel på hur både "makthavare" och ideella motstånader föll offer för grymhet under tidigt 70-tal, då Chile blev ett typiskt exempel på en USA-stödd, sydamerikansk militärdiktatur.
Med fokus på kvinnan
Esteban Trueba är konservativ politiker som tjänar som familjens officielle överhuvud. Dock är det hans fru Clara samt hans dotterdotter Alba som genom hela berättelsen är de underliggande makthavarna i släkten . Denna fokus på kvinnan är en avvikelse från det annars traditionella "matcho" sättet att beskriva latinamerikanska könsroller, och Isabel Allende har sagts vara den första som skriver en sydamerikansk släktkrönika ur ett kvinnligt perspektiv.
Under ytan
Framförallt Clara och Alba lyckas båda motsätta sig Estebans konservativa åsikter, Clara med hjälp av sin oåtkomliga självständighet, och Alba med sin ständiga tillgivenhet för de som har det sämre ställt. Samtidigt lyckas de vinna hans aggresiva och motsägelsefulla kärlek, och lyckas därmed påverka honom att långt under den knaggliga mansytan bli en bättre människa. Ett faktum som även medför att, trots ett tyranniskt godsstyre och en patriartisk läggning, kan det trots allt finnas en mjuk kärna under en till synes hård man.
Fantasirealism
I Aftonbladet år 1984, två år efter boken publicerats, publicerades en recension av Andarnas hus. I den beskrevs Allendes sätt att skriva som "fantasirealistiskt" men med "en språklig och formell balans som man knappast förknippar med latinamerikansk prosa". Tidig med att införa begreppet "fantasirealism" inom den klassiska litterturen var den Colombianske Nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez (Hundra år av ensamhet).
Pablo Neruda
I Andarnas hus förekommer en karatär som Allende aldrig nämner vid namn utan ständigt refererar till som Poeten. Utifrån vissa fakta kan man anta att den hon pratar om är en viss Pablo Neruda (pseudonym för Neftalí Ricardo Reyes Basoalto) som år 1971 blev nobelpristagare i litteratur. Även om hans namn förekommer mest i litterära sammanhang, har det också starka kopplingar till Chiles politiska utveckling, då han 1945 blev vald till senator för Chiles kommunistiska parti.
Nominerad presidentkandidat
Tiderna i Chile var emellertid hårda för liberaler och vänsterflankister. Landet styrdes just då av den högepolitiske diktatorn Videla, och när denne införde förföljelser mot kommunister valde Neruda att fly och bosätta sig i bergen, för att ett år senare gå i exil. Sju år senare föll diktaturen och Neruda kunde återvända hem. År 1969 blev han nominerad till presidentkandidat för kommunistpartiet, men trädda då tillbaka till förmån för socialisten Salvador Allende, som sedan också blev demokratiskt vald till president.
Allendeanhängarnas sista manifestation
Segern blev dock kortlivad. 12 dagar efter militärkuppen 1973, som även medförde Salvador Allendes död, dog Pablo Neruda i cancer. Hans begravning beskrivs av Isabel Allende som en stor händelse för folket, en folkrörelse som inte ens den våldsamma regeringen kunde hindra. Pablo Neruda, liksom Salvador Allende, kan ses som en symbol för den politiska frihet som Chile någorlunda hann åtnjuta under några få år, för att sedan behöva stå och se på när den avbröts med militäriska slag, och begravdes. Det står klart att Neruda både som politisk figur och som författare besatt kraften att nå ut och bli oerhört populär hos sin publik.
Nerudas poesi - En naturkraft
"Hela värlen i en bägare, vid som världen, hela. Kärleken med stjärnor och törnen gav jag dig, men du gick." (Ett utdrag ur dikten Glömska, ur diktsamlingen Kaptenens verser). Nerudas poesi kombinerade flera teman, men de största var utan tvekan kärleken till den kvinnliga skönheten samt hans kärlek till naturen. Främst naturen i södra Chile där han växta upp. Den sensualitet med vilken han omslöt sina dikter ansågs radikal för sin tid. han skrev även poesi med marxistiska inslag. Svenska Akademin beskrev sitt val av Neruda som litteraturpristagare med orden "för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar". Några av Nerudas mest kända verk är Canto General, ett diktepos om Latinamerika med målet att nå ut till de arbetande massorna, skrivet år 1950 och Jag bekänner att jag har levat, en berättelse om Nerudas liv skriven strax före hans död 1973.
Litterär påverkan
Ett land är inte intressantare än den litteratur som representerar det. Chile har haft turen att berikas med både Pablo Neruda, aktiv politiker och inspirerande romantisk poet under kuppen på 70-talet, samt Isabel Allende, som genom sin bok riktar världens blickar mot händelsen. Nutiden måste berättas och analyseras. Men i vissa sammanhang, för att undvika framtida misstag, är det lika viktigt att berätta om historien.
Sunday, July 12, 2009
Heal the world
Visst, heal the world = lite prettovarning. men jag struntar i det för om alla drog ett strå mer till stacken så skulle det nog hända något. Men det är ju upp till var och en, man får väl för det första börja med sig själv innan man kan gnälla på andra.
Nog om etik och moral. Idag övningskörde jag till Degerhamn på södra Öland. Det var omväxlande kul omväxlande jobbigt att köra. Fick mig en känga på slutet, efter det var det definitivt inte så roligt längre. Men jag ska ta mig igenom detta. När sommaren är slut ska jag ha mitt körkort i handen. Vare sig jag vill eller inte höll jag på att säga, men jo, uppenbarligen vill jag ju det. Det är mer självförtroendet som sviktar. Jag har aldrig haft bråttom att ta det här körkortet, men nu inser jag ju att efter alla dessa pengar och all denna tid kan jag inte skjuta upp det längre. Trots att det känns hur läskigt som helst. Men det gjorde det ju innan första FN-rollspelet också... *nörd*
Väl i Degerhamn i alla fall så sprang jag en kort runda. Det går ju inte speciellt bra med mina springplaner får jag väl erkänna. Får så ont i magen och benen och känner mig inte urhurtig där jag pustar fram som värsta kon. Det är nog sant med där som Adam sa för några år sedan när jag sa att jag skulle ut och springa med brorsan dagen därpå, och inte var ett dugg orolig. I och för sig hade jag inte sprungit på ett halvår men jag hade ju tränat jättefllitigt på Friskis. Då drog han ett av sina svidande spydiga exempel: "Jag har ju fotbollsmatch då imorgon, har inte spelat fotboll på ett halvår, men jag har spelat pingis så det här kommer gå fint". Ni förstår poängen. Sen gick det inte heller så speciellt bra med den där springturen.
Och det gjorde det ju som sagt inte idag heller. Och inte i torsdags heller. Man kan nog inte träna på Friskis, hur allsidig träning det än må vara, och sen förvänta sig att man automatiskt ska vara bra på långdistans. Jag jobbar på det, det är ett av mina många sommarprojekt. De andra är att lära mig laga mat, ta körkort, blir matteexpert samt att göra en total makeover på vår trädgård. Alla fem går ganska så långsamt, men framåt går det. Det får duga. Nu ska vi snart laga middag på tal om att lära sig laga mat. Sen kanske kolla på Poirot eller något sånt och sen ska jag lägga mig lite tidigare så att jag kan vända mitt dygn och slippa först sova till 12 på dagarna och sen gå runt som en zombie eller liknande.
Nog om etik och moral. Idag övningskörde jag till Degerhamn på södra Öland. Det var omväxlande kul omväxlande jobbigt att köra. Fick mig en känga på slutet, efter det var det definitivt inte så roligt längre. Men jag ska ta mig igenom detta. När sommaren är slut ska jag ha mitt körkort i handen. Vare sig jag vill eller inte höll jag på att säga, men jo, uppenbarligen vill jag ju det. Det är mer självförtroendet som sviktar. Jag har aldrig haft bråttom att ta det här körkortet, men nu inser jag ju att efter alla dessa pengar och all denna tid kan jag inte skjuta upp det längre. Trots att det känns hur läskigt som helst. Men det gjorde det ju innan första FN-rollspelet också... *nörd*
Väl i Degerhamn i alla fall så sprang jag en kort runda. Det går ju inte speciellt bra med mina springplaner får jag väl erkänna. Får så ont i magen och benen och känner mig inte urhurtig där jag pustar fram som värsta kon. Det är nog sant med där som Adam sa för några år sedan när jag sa att jag skulle ut och springa med brorsan dagen därpå, och inte var ett dugg orolig. I och för sig hade jag inte sprungit på ett halvår men jag hade ju tränat jättefllitigt på Friskis. Då drog han ett av sina svidande spydiga exempel: "Jag har ju fotbollsmatch då imorgon, har inte spelat fotboll på ett halvår, men jag har spelat pingis så det här kommer gå fint". Ni förstår poängen. Sen gick det inte heller så speciellt bra med den där springturen.
Och det gjorde det ju som sagt inte idag heller. Och inte i torsdags heller. Man kan nog inte träna på Friskis, hur allsidig träning det än må vara, och sen förvänta sig att man automatiskt ska vara bra på långdistans. Jag jobbar på det, det är ett av mina många sommarprojekt. De andra är att lära mig laga mat, ta körkort, blir matteexpert samt att göra en total makeover på vår trädgård. Alla fem går ganska så långsamt, men framåt går det. Det får duga. Nu ska vi snart laga middag på tal om att lära sig laga mat. Sen kanske kolla på Poirot eller något sånt och sen ska jag lägga mig lite tidigare så att jag kan vända mitt dygn och slippa först sova till 12 på dagarna och sen gå runt som en zombie eller liknande.
Tuesday, July 07, 2009
I'm brave
Hittade denna i en gammal anteckningsbok.Tyckte den var lite söt, även om alltihop kanske inte stämmer längre till hundra procent.
I'm brave
Not a hero rescuing a virgin type of bravery
Not brave in the sense of dying for my country on the battlefield
Not brave enough to stand up for those who need it
But just a sit down in a public place and cry bravery
Brave like waking up in the moring and face the dawning day
Brave like keep on going even when days turn their back on me
An 'I do it my way' bravery that does not require anyone else's approval.
Elin, Canada October -07
I'm brave
Not a hero rescuing a virgin type of bravery
Not brave in the sense of dying for my country on the battlefield
Not brave enough to stand up for those who need it
But just a sit down in a public place and cry bravery
Brave like waking up in the moring and face the dawning day
Brave like keep on going even when days turn their back on me
An 'I do it my way' bravery that does not require anyone else's approval.
Elin, Canada October -07
That's where you'll find me
Somewhere over the rainbow
Way up high
And the dreams that you dreamed of
Once in a lullaby ii ii iii
Somewhere over the rainbow
Blue birds fly
And the dreams that you dreamed of
Dreams really do come true ooh ooooh
Someday I'll wish upon a star
Wake up where the clouds are far behind me ee ee eeh
Where trouble melts like lemon drops
High above the chimney tops thats where you'll find me oh
Somewhere over the rainbow bluebirds fly
And the dream that you dare to,why, oh why can't I? i iiii
Way up high
And the dreams that you dreamed of
Once in a lullaby ii ii iii
Somewhere over the rainbow
Blue birds fly
And the dreams that you dreamed of
Dreams really do come true ooh ooooh
Someday I'll wish upon a star
Wake up where the clouds are far behind me ee ee eeh
Where trouble melts like lemon drops
High above the chimney tops thats where you'll find me oh
Somewhere over the rainbow bluebirds fly
And the dream that you dare to,why, oh why can't I? i iiii
Somewhere over the rainbow
De senaste dagarna har jag gått runt och sjungit på Israel Kamakawiwo'Oles (också känd som 'Iz') version av Somewhere over the rainbow. Den har fastnat. Och det inte för att den är exceptionellt dålig eller jobbig, som ju annars oftast är fallet, utan för att den är så jäkla skön (för lyssning klicka på bloggrubriken). Det är nog så att en låt kan betyda allt för en person, medan nästa person inte alls förstår vad som är så speciellt, även om dessa två i vanliga fall har ganska lika musiksmak. Ibland ligger det inte i tonerna eller takten eller texten utan i känslan man får av att lyssna på den.
Nu har jag tagit studenten i Sverige också, så nu är jag som vi så uttjatat brukar säga "officiellt arbetslös". Ja, vad gör man... Man gillar läget och tar dagarna som de kommer. Det här ska man väl egentligen inte säga, men jag tycker att jag har en ganska skön period just nu. Jag har blivit trädgårdsintresserad, gillar att baka ibland, och vid ganska många tillfällen uppskattar jag till och med att laga mat. Se där, det som jag förut var så anti. Mest för att jag kände mig så opraktisk tror jag.
I övrigt pluggar jag även körkortsteori, bokade tiderna idag. Det är väldigt pirrigt, jag har ju varit så ovanligt och orimligt seg när det gäller det där med att ta körkort. Skulle vara skönt att få det gjort. Mycket hemmamusikövningar nu också, i form av inspelning, piano och gitarr. Musik är egentligen det enda hittills som verkligen kan få mig att känna mig 100% mig själv.
Om några månader, alltså i höst, får vi se vad jag gör. Kanske åker jag och voluntärarbetar med ungdomar i Karlovo, Bulgarien. Om jag inte åker dit hoppas jag, såklart, kunna komma någon annanstans under en längre period, helst Spanien. Om någon har några tips så får ni jättegärna tipsa. Förra veckan försökte jag återuppliva min spanska lite genom att skriva ett brev till Andrea, Hjalmars ex, som är bosatt i Spanien. Det var inte så lätt, men det kommer tillbaka hyfsat snabbt ändå. Var ju ändå bara 2 år sedan. Har facebooken inställd på spanska, för att göra den lite mer intressant.
Imorgon är det shopping och utgång som gäller, är pepp. Borde väl sova nu så att jag verkligen orkar, är så trött nuförtiden. Det beror kanske på att jag inte gör så mycket. Pappa tjatar på mig att jag ska börja plugga Matte C, men sedan jag la ner tankarna på civilekonom känns det inte så motiverande längre. Men jag har lovat att försöka ta tag i det snart i alla fall.
Michael Jackson har dött (som den äldste, halvdöve medlemmen i den avlägsnaste indianby man kan tänka sig, mitt inne i Amazonas säkert inte kunnat undgå att missa vid det här laget). Jag tycker det är så himla konstigt och tråkigt. Jag har läst nästan allt om honom som har kommit i min väg, tittat på minnesprogram och tittade lite på begravningen idag. Visst, man kan ha långa diskussioner om hur han betedde sig ibland, under senaste tiden i sitt liv rätt så ofta, och det är sant att han var fördärvad och konstig på många punkter. Men när man hör hans anhöriga berätta om honom, och när man lyssnar på en del av hans musik, verkar han samtidigt väldigt äkta. Har ni också märkt, att på något sätt är det som att det äkta blir svårare och svårare att hitta?
Nu har jag tagit studenten i Sverige också, så nu är jag som vi så uttjatat brukar säga "officiellt arbetslös". Ja, vad gör man... Man gillar läget och tar dagarna som de kommer. Det här ska man väl egentligen inte säga, men jag tycker att jag har en ganska skön period just nu. Jag har blivit trädgårdsintresserad, gillar att baka ibland, och vid ganska många tillfällen uppskattar jag till och med att laga mat. Se där, det som jag förut var så anti. Mest för att jag kände mig så opraktisk tror jag.
I övrigt pluggar jag även körkortsteori, bokade tiderna idag. Det är väldigt pirrigt, jag har ju varit så ovanligt och orimligt seg när det gäller det där med att ta körkort. Skulle vara skönt att få det gjort. Mycket hemmamusikövningar nu också, i form av inspelning, piano och gitarr. Musik är egentligen det enda hittills som verkligen kan få mig att känna mig 100% mig själv.
Om några månader, alltså i höst, får vi se vad jag gör. Kanske åker jag och voluntärarbetar med ungdomar i Karlovo, Bulgarien. Om jag inte åker dit hoppas jag, såklart, kunna komma någon annanstans under en längre period, helst Spanien. Om någon har några tips så får ni jättegärna tipsa. Förra veckan försökte jag återuppliva min spanska lite genom att skriva ett brev till Andrea, Hjalmars ex, som är bosatt i Spanien. Det var inte så lätt, men det kommer tillbaka hyfsat snabbt ändå. Var ju ändå bara 2 år sedan. Har facebooken inställd på spanska, för att göra den lite mer intressant.
Imorgon är det shopping och utgång som gäller, är pepp. Borde väl sova nu så att jag verkligen orkar, är så trött nuförtiden. Det beror kanske på att jag inte gör så mycket. Pappa tjatar på mig att jag ska börja plugga Matte C, men sedan jag la ner tankarna på civilekonom känns det inte så motiverande längre. Men jag har lovat att försöka ta tag i det snart i alla fall.
Michael Jackson har dött (som den äldste, halvdöve medlemmen i den avlägsnaste indianby man kan tänka sig, mitt inne i Amazonas säkert inte kunnat undgå att missa vid det här laget). Jag tycker det är så himla konstigt och tråkigt. Jag har läst nästan allt om honom som har kommit i min väg, tittat på minnesprogram och tittade lite på begravningen idag. Visst, man kan ha långa diskussioner om hur han betedde sig ibland, under senaste tiden i sitt liv rätt så ofta, och det är sant att han var fördärvad och konstig på många punkter. Men när man hör hans anhöriga berätta om honom, och när man lyssnar på en del av hans musik, verkar han samtidigt väldigt äkta. Har ni också märkt, att på något sätt är det som att det äkta blir svårare och svårare att hitta?
Subscribe to:
Posts (Atom)
