Ett normalt sätt att avsluta veckan

Personligen har jag aldrig undrat hur det känns att sitta i en fåtölj med tillhörande jättekontroll med ett trettiotal olikfärgade knappar i ett harmoniskt rum, där inget bryter tystnaden förutom fåtöljens mysiga 'pyys' då och då, och få kroppen knådad. Jag visste inte ens att det fanns massagestolar innan min mamma presenterade mig för den som står i det avskilda rum som kallas bibliotek på hennes jobb. Nu vet jag det. Och jag vet hur det känns också.

Inget kan mäta sig med en människohand som arbetar för timlön, men jag måste säga att stolen gjorde ett bra jobb. Det lustiga är att trots att hela ryggen och om man vill även benen knådas runt som en smidig saffransdeg känner man ett akut massagebehov på alla kroppsdelar som maskinen inte tar. Sidan till exempel. Jag försökte vända på mig lite diskret men då rubbades hela balansen och jag var tvungen att svanka för att inte få några av revbenen krossade.

Det enda jag kan säga är att jag är lite besviken på den här så kallade "benmassagen". Jag är ofantligt glad att jag har båda två kvar. Jag vet inte vad fåtöljen trodde att den masserade men det var knappast människoben, snarare ett par tändstickor. Efter ett tag var jag tvungen att ta upp benen då jag inte kunde hitta hur man stängde av funktionen i det 500 sidors-häfte som hörde till.

När man masserats klart och kroppen känns ungefär som en mörbultad kycklingfilé förväntas man tydligen fylla i en blankett, "Utvärdering av massagefåtöljkoncept". Jag kunde tydligt se ett mönster i svaren. När dessa människor tillfrågades ifall fåtöljen kan förbättra hälsan på arbetsplatsen, ifall den inger en harmonisk känsla osv. svarade alla frikostigt "ja". Men när det kom till ifall man kunde tänka sig att sponsra med 40 kr i månaden var det bara 4 som svarade "ja" och två "kanske". Resten svarade "nej".

Men visst är det skönt att sitta i ett avlägset hörn av lasarettet under ett lysrör en vanlig söndagskväll och läsa "Invandrarna". Jag menar, vad ska man annars göra?