Att få visa alla känslor

Egentligen orkar jag inte skriva det här inlägget, men jag gör det ändå. Ha överseende. Idag var det dags att äntligen få pröva på Friskis & Svettis hälsosamma utomhusprojekt, nämligen gympa i Kalmarsundsparken. Detta friska fenomen fungerar som så att en hurtig ledare placeras på en upphöjd fyrkant i mitten på en gräsplan. Efter det (eller före kanske är mer logiskt) placeras fyra högtalare i lagom avstånd från fyrkanten (om ni föreställer er en friskishall skulle fyrkanten alltså stå i mitten och högtalarna skulle stå där väggarna skulle ha varit). Ursäkta min övertydlighet. I området inom högtalarna är det meningen att Kalmars glada motionärer ska motionera. Eller ja, det stod ganska många utanför området innanför högtalarna också. Ursäkta min förvirrade alltför detaljerade otydlighet.

Idag, hursomhelst, var jag och Linnea en del av Kalmars glada motionärer. Och det är ju inte dåligt att få tillhöra en sån anmärkningsvärd och beundransvärd skara. Dock måste jag säga att glad var bland det sista jag kände mig där jag studsade runt på den ojämna, sluttande gräsmattan och tittade på friskisledaren men mest på den perfekta människan framför mig som tydligen hade gjort det här hundratals gånger förut och därför naturligtvis kunde förutse exakt vilken rörelse som skulle komma härnäst och därför förstås aldrig tog ett förbannat steg fel. Ibland möter man sin överman, så är det bara.

Någonstans under andra konditionesdelen kom de första regndropparna och gjorde gräsmattan ännu mer hopplös att röra sig över. Lite som en förvarning kom de, för att sedan försvinna och för att slutligen dyka upp igen under stretchingen. Den här gången i form av en vertikalt rinnande flod. Mysigt sommarregn, och vi behövde ju inte duscha eller bada efteråt heller.

När jag stod där i regnet och spretade med armar och ben upp och ner, hit och dit insåg jag vilken förändring människans fysiska aktiviteter genomgått under åren. För ett längre tag sedan fick man träningen automatiskt, genom att jobba på åkern, i skogen eller i fabriken kombinerade man det ekonomiska med den dagliga motionen. Många gånger i alldeles för hög grad. Det tänkte man väl naturligtvis inte på då, när man står och förbannar att man idag tvingas bära 50 kg extra tegel på ryggen i två extra timmar är nog inte "Men å vad bra, då slipper jag ta de där ryggmuskelövningarna ikväll" den första tanken som dyker upp i huvudet. Hursomhelst, now I left my track, med tiden har utvecklingen och vetenskapen gjort att människans fysiska arbete undan för undan har ersatts med maskiner. Vilka konsekvenser får det? Jo, det får konsekvensen att jag betalar en alldeles för hög summa för att få svettas och se allmänt löjlig ut. Visserligen ofta i fina lokaler, men ändå.

Inte mig emot, jag trivs med det. Under sådan här träning som är totalt individuell och icke-tävlingsinriktad för man chansen att för en timme ge utlopp åt de flesta förtryckta, underliggande känslor. Glädje, ilska, likgiltighet, eftertanke, sorg. Man spolar igenom kroppen, både andligt och fysiskt. Äntligen ett tillfälle att ensam få tänka igenom saker, tro mig, ibland hittar man till och med lösningar på problem.

Nu har jag kommit igång igen, med det eviga tjatet om Friskis & Svettis. Det är svårt att behålla värdigheten, men någon måste sköta den objektiva rapporteringen. Den kan komma att rädda många liv och förändra livssituationen för många (eller, jag kan ju få inbilla mig det i alla fall) ;)