Sentimental - men ändå inte

Regnet rinner nerför rutan, och på något sätt ger det mig alltid en melankolisk känsla. Det är nog ingen tillfällighet, om det finns någon röst i naturen som uttrycker sorg så är det väl regn. Men just regn som rinner utför glas är speciellt, det glider fram så sakta, som tårar på en kind, stakar försiktigt ut sin väg, stannar ibland, där det passar. Som tiden kanske, eller livet. Nej, tiden går så fort och livet är så kort. Obarmhärtigt kort.

Redan har det gått nästan fyra år sedan den dagen då jag snubblade in genom klassrummets dörr, den där första dagen i ettan. Fyra år har gått sen det mer eller mindre slumpartade mötet mellan 20-någonting 15- och 16-åringar som inte hade en aning om det som skulle komma. Se där, jag varnade er för att jag kanske skulle komma att bli sentimental. Det måste vara regnet...

Mellan oss och de förvirrade skräckslagna timmarna när Charlotte pratade på om jag vet inte vad, tandläkartider och språkblock mm, ligger en gymnasietid, plus ett år. Det har inte gått för fort. Men fyra år nu verkar så mycket kortare än de verkade i ettan. Och om det känns så nu, kan man inte låta bli att fråga sig om man om tio år kommer sitta och undra hur man en gång kunde tro att tio år var en lång tid. Och så vidare. Tills man fyller 75 och undrar var alla de 55 åren tog vägen. Men låt oss nu inte ta ut livet i förskott, det har man nog inget för. Vad skönt det ska bli att ta studenten, på ett sätt känner jag mig inte det minsta sentimental, inte nu längre. Det har gått för lång tid, vi är ju så försenade!

Vuxit har man gjort, det är alldeles självklart. Framför allt fysiskt men naturligtvis också psykiskt. Helt förtappad som man var då kan man ju hoppas att man inte är längre. Även om man såklart fortfarande har mycket att lära. Lär sig gör man väl tiden ut. Hoppas jag i alla fall, tänk om man kommer till en punkt då man plötsligt vet allt det skulle ju vara fruktansvärt. Kunskap har så klart hjälpt en att utvecklas. Det är väl egentligen det enda som hjälper. Kunskap om livet runt omkring. Nya perspektiv. Ju mer man vet, desto större är ens cirkel mot omvärlden. Desto mer kan man ta in och förstå. Eller?

Nästa år blir det ingen skolkunskap, inte så mycket iallafall. Nästa år blir det förhoppningsvis kunskap genom deduktivitet, intryck och erfarenhet. Nehe, om man skulle pallra sig iväg och träna...