Måsten

Jag borde inte engagera mig så mycket känslomässigt i allting, det finns mycket man inte borde. Man borde inte intala sig själv om hur bra man har det, att man har valt sin livsstil med flit. För det har man inte, det bara blir. Man borde inte betrakta sin spegelbild och bara se alla fel. Man borde inte betrakta sin personlighet och se alla fel.

Man borde samtidigt inte heller se sig själv och bara se alla rätt. Det finns mycket man inte borde. Man borde inte bry sig om vad andra tycker, man borde inte tvivla på sin omgivning, man borde inte ljuga, man borde inte bygga upp fasader. Man borde inte ha fördomar, man borde inte falla för alla samhällsnormer och grupptryck. Man borde inte bygga upp sig själv på sin nya frisyr och nya jeans. Det finns mycket man inte borde. Men det gör man ändå.

Jag borde engagera mig mer i allt som händer, men inte känslomässigt. Bara åsiktsmässigt, jag borde bli mer aktiv på fritiden. Jag borde läsa alla klassiker och jag borde bygga upp min allmänbildning. Jag borde skaffa mig en bildning, det finns mycket man borde. Man borde acceptera att hela världen inte är en doftande blombukett, man borde försöka förbättra vad som kan förbättras. Och allting kan ju alltid förbättras. Man borde vara en sån där som kan leva så djupt i samhällets alla problem och ändå inte verkar påverkas enormt i djupet.

En sån som läser tidningen och inser att just nu ligger 3000 levande begravda efter ett jordskalv i Indonesien och bryr sig. Men som trots det inte lägger sig ner och dör. Man borde alltid vara glad, men inte naiv. Man borde behandla alla man möter med stor ömhet. Man borde kunna tappa allt och sätta sig ner och gråta närsomhelst, på Konsum om så behövs, utan att skämmas. Man borde se öppensinnat på allt, man borde kunna förbise sin kropps och själs alla fel. Det finns så mycket man borde. Man borde vara perfekt, men ändå intressant. Det är man inte.

Och tur är väl det. Jag är en sådan människa som inte förstår att man ibland måste ge efter för tyngdlagen och låta allting falla. Jag har inte tid att låta repen brista, inte just nu. Missbehagen håller mig upptagen, jag hinner inte fly. Inte just nu. "Lite senare kanske, när allt har lugnat ner sig". Och jag egentligen inte behöver fly längre. Då ska jag fly bara för sakens skull, då ska jag fly bara för att jag inte borde.