Bättringsvägen

Idag har Mamma och jag varit på akuten i tre timmar för att ta prover. Nu är vi alla nämligen nyfikna på att få veta vilken sjukdom man har när man har feber till och från i två veckor, halsont, öroninflammation och yrsel samt illamående. Det därmed yrseln är värst. Tänk dig att känna dig bakfull och åksjuk samtidigt i fyra dagar, an then tell me how happy you are.

Jag vet inte, hela den här grejen har liksom gjort mig lite deprimerad. Man blir nog det när man går omkring inomhus i fem-sex dagar, för pigg för att sova och kolla på film hela tiden, men för trött för att göra nåt annat. Det blir enformigt. Men nu är mina kära föräldrar hemma igen, så det är ju trevligt.

Jag får inte gå till skolan imorgon, och inte på tisdag. Hittills har jag varit i skolan två dagar sammanlagt. Jamen det är väl lagom tycker nog vem som helst. Men jag gillar skolan så det är lite dåligt team work här. Någon som hatade skolan hade gärna kunnat få mitt anonyma hälsotillstånd istället.

Jag var inbillningsvis ganska nära att övertala dem att släppa iväg mig till skolan imorgon. Tyvärr så misslyckades jag, men jag var ju lite nära i alla fall.

På tisdag ska jag ha telefonmöte med sjukhuspersonalen, för att se om någon kan säga mig vad fan det är för fel på mig. Sen på onsdag planerar jag i alla fall att vara tillbaka i skolan.