Ett land är inte intressantare än den litteratur som beskriver det. I den bemärkelsen är nog Chile ett av världens mest välsignade länder. Isabel Allende, chilensk författare och släkt med den mördade, socialistiske presidenten Salvador Allende, föddes år 1942. 40 år senare publicerades hennes mest berömda roman, Andarnas hur, som beskriver en släkts historia ur ett sällsynd kvinnligt perspektiv. Med i historien finns även en av Latinamerikas mest berömda skalder, Nobelpristagaren Pablo Neruda, född 1902.
En kontinent som sjuder av mystik
Latinamerika är en världsdel omhöljd av ett nästan magiskt skimmer. Där finns den djupa, mystiska Amazonas och de majestätiska Andinska bergen. Där finns högljudda aror och rytmisk, färgstark salsa, för att inte tala om de smygande, sjupsvarta pumor som så ofta förknippats med exotism och dödlig smidighet. I Latinamerika ligger den mytomspunna staden av guld och där fanns en gång storslagna civilisationer, kanske mer utvecklade än vår. Men tyvärr är Latinamerika även en kontinent fylld av tragedier, och statskuppen i Chile, år 1973, var en av dem.
Isabel Allende
Även om Allende föddes i Peru, är det i Chile hon har tillbringat sina barndomsår. 10 år efter militärkuppen gick hon dock i exil och flyttade till Venezuela. Idag är hon bosatt i USA som aktiv författare, och hittills har hon gett ut inte mindre än 16 romaner. Hennes debutroman, och kanske den mest kända av hennes romaner, är Andarnas hus, utgiven år 1982. Sedan dess har Allende på ett konstnärligt sätt utvecklat sina läsares intresse för chilensk historia. Hennes lugna, realistiska och beskrivande sätt att skriva har slagit internationellt och huvudpersonerna i hennes böcker är nästan alltid kvinnor. Detta kan vi bl. a. se i Inés - Min själs älskade, Eva Luna, Ödets dotter och Porträtt i Sepia.
Politiska strömvirvlar och orkaner
"Jag är fullkomligt säker Esteban, avslutade hon. Fruktansvärda tider närmar sig. Oräkneliga kommer tt dö." (Ett utdrag ur Andarnas hus). Andarnas hus är en bred släktkrönika med räckvidd över fyra generationer. Den ger en någorlunda heltäckande bild av de politiska strömvirvlar som härjade i landetåren innan militärkuppen genomfördes, samt en skrämmande skildring av de brutala år som följde därpå. Hela tiden ser vi Chile genom släkten Truebas ögon, som innehåller exempel på hur både "makthavare" och ideella motstånader föll offer för grymhet under tidigt 70-tal, då Chile blev ett typiskt exempel på en USA-stödd, sydamerikansk militärdiktatur.
Med fokus på kvinnan
Esteban Trueba är konservativ politiker som tjänar som familjens officielle överhuvud. Dock är det hans fru Clara samt hans dotterdotter Alba som genom hela berättelsen är de underliggande makthavarna i släkten . Denna fokus på kvinnan är en avvikelse från det annars traditionella "matcho" sättet att beskriva latinamerikanska könsroller, och Isabel Allende har sagts vara den första som skriver en sydamerikansk släktkrönika ur ett kvinnligt perspektiv.
Under ytan
Framförallt Clara och Alba lyckas båda motsätta sig Estebans konservativa åsikter, Clara med hjälp av sin oåtkomliga självständighet, och Alba med sin ständiga tillgivenhet för de som har det sämre ställt. Samtidigt lyckas de vinna hans aggresiva och motsägelsefulla kärlek, och lyckas därmed påverka honom att långt under den knaggliga mansytan bli en bättre människa. Ett faktum som även medför att, trots ett tyranniskt godsstyre och en patriartisk läggning, kan det trots allt finnas en mjuk kärna under en till synes hård man.
Fantasirealism
I Aftonbladet år 1984, två år efter boken publicerats, publicerades en recension av Andarnas hus. I den beskrevs Allendes sätt att skriva som "fantasirealistiskt" men med "en språklig och formell balans som man knappast förknippar med latinamerikansk prosa". Tidig med att införa begreppet "fantasirealism" inom den klassiska litterturen var den Colombianske Nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez (Hundra år av ensamhet).
Pablo Neruda
I Andarnas hus förekommer en karatär som Allende aldrig nämner vid namn utan ständigt refererar till som Poeten. Utifrån vissa fakta kan man anta att den hon pratar om är en viss Pablo Neruda (pseudonym för Neftalí Ricardo Reyes Basoalto) som år 1971 blev nobelpristagare i litteratur. Även om hans namn förekommer mest i litterära sammanhang, har det också starka kopplingar till Chiles politiska utveckling, då han 1945 blev vald till senator för Chiles kommunistiska parti.
Nominerad presidentkandidat
Tiderna i Chile var emellertid hårda för liberaler och vänsterflankister. Landet styrdes just då av den högepolitiske diktatorn Videla, och när denne införde förföljelser mot kommunister valde Neruda att fly och bosätta sig i bergen, för att ett år senare gå i exil. Sju år senare föll diktaturen och Neruda kunde återvända hem. År 1969 blev han nominerad till presidentkandidat för kommunistpartiet, men trädda då tillbaka till förmån för socialisten Salvador Allende, som sedan också blev demokratiskt vald till president.
Allendeanhängarnas sista manifestation
Segern blev dock kortlivad. 12 dagar efter militärkuppen 1973, som även medförde Salvador Allendes död, dog Pablo Neruda i cancer. Hans begravning beskrivs av Isabel Allende som en stor händelse för folket, en folkrörelse som inte ens den våldsamma regeringen kunde hindra. Pablo Neruda, liksom Salvador Allende, kan ses som en symbol för den politiska frihet som Chile någorlunda hann åtnjuta under några få år, för att sedan behöva stå och se på när den avbröts med militäriska slag, och begravdes. Det står klart att Neruda både som politisk figur och som författare besatt kraften att nå ut och bli oerhört populär hos sin publik.
Nerudas poesi - En naturkraft
"Hela värlen i en bägare, vid som världen, hela. Kärleken med stjärnor och törnen gav jag dig, men du gick." (Ett utdrag ur dikten Glömska, ur diktsamlingen Kaptenens verser). Nerudas poesi kombinerade flera teman, men de största var utan tvekan kärleken till den kvinnliga skönheten samt hans kärlek till naturen. Främst naturen i södra Chile där han växta upp. Den sensualitet med vilken han omslöt sina dikter ansågs radikal för sin tid. han skrev även poesi med marxistiska inslag. Svenska Akademin beskrev sitt val av Neruda som litteraturpristagare med orden "för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar". Några av Nerudas mest kända verk är Canto General, ett diktepos om Latinamerika med målet att nå ut till de arbetande massorna, skrivet år 1950 och Jag bekänner att jag har levat, en berättelse om Nerudas liv skriven strax före hans död 1973.
Litterär påverkan
Ett land är inte intressantare än den litteratur som representerar det. Chile har haft turen att berikas med både Pablo Neruda, aktiv politiker och inspirerande romantisk poet under kuppen på 70-talet, samt Isabel Allende, som genom sin bok riktar världens blickar mot händelsen. Nutiden måste berättas och analyseras. Men i vissa sammanhang, för att undvika framtida misstag, är det lika viktigt att berätta om historien.
En kontinent som sjuder av mystik
Latinamerika är en världsdel omhöljd av ett nästan magiskt skimmer. Där finns den djupa, mystiska Amazonas och de majestätiska Andinska bergen. Där finns högljudda aror och rytmisk, färgstark salsa, för att inte tala om de smygande, sjupsvarta pumor som så ofta förknippats med exotism och dödlig smidighet. I Latinamerika ligger den mytomspunna staden av guld och där fanns en gång storslagna civilisationer, kanske mer utvecklade än vår. Men tyvärr är Latinamerika även en kontinent fylld av tragedier, och statskuppen i Chile, år 1973, var en av dem.
Isabel Allende
Även om Allende föddes i Peru, är det i Chile hon har tillbringat sina barndomsår. 10 år efter militärkuppen gick hon dock i exil och flyttade till Venezuela. Idag är hon bosatt i USA som aktiv författare, och hittills har hon gett ut inte mindre än 16 romaner. Hennes debutroman, och kanske den mest kända av hennes romaner, är Andarnas hus, utgiven år 1982. Sedan dess har Allende på ett konstnärligt sätt utvecklat sina läsares intresse för chilensk historia. Hennes lugna, realistiska och beskrivande sätt att skriva har slagit internationellt och huvudpersonerna i hennes böcker är nästan alltid kvinnor. Detta kan vi bl. a. se i Inés - Min själs älskade, Eva Luna, Ödets dotter och Porträtt i Sepia.
Politiska strömvirvlar och orkaner
"Jag är fullkomligt säker Esteban, avslutade hon. Fruktansvärda tider närmar sig. Oräkneliga kommer tt dö." (Ett utdrag ur Andarnas hus). Andarnas hus är en bred släktkrönika med räckvidd över fyra generationer. Den ger en någorlunda heltäckande bild av de politiska strömvirvlar som härjade i landetåren innan militärkuppen genomfördes, samt en skrämmande skildring av de brutala år som följde därpå. Hela tiden ser vi Chile genom släkten Truebas ögon, som innehåller exempel på hur både "makthavare" och ideella motstånader föll offer för grymhet under tidigt 70-tal, då Chile blev ett typiskt exempel på en USA-stödd, sydamerikansk militärdiktatur.
Med fokus på kvinnan
Esteban Trueba är konservativ politiker som tjänar som familjens officielle överhuvud. Dock är det hans fru Clara samt hans dotterdotter Alba som genom hela berättelsen är de underliggande makthavarna i släkten . Denna fokus på kvinnan är en avvikelse från det annars traditionella "matcho" sättet att beskriva latinamerikanska könsroller, och Isabel Allende har sagts vara den första som skriver en sydamerikansk släktkrönika ur ett kvinnligt perspektiv.
Under ytan
Framförallt Clara och Alba lyckas båda motsätta sig Estebans konservativa åsikter, Clara med hjälp av sin oåtkomliga självständighet, och Alba med sin ständiga tillgivenhet för de som har det sämre ställt. Samtidigt lyckas de vinna hans aggresiva och motsägelsefulla kärlek, och lyckas därmed påverka honom att långt under den knaggliga mansytan bli en bättre människa. Ett faktum som även medför att, trots ett tyranniskt godsstyre och en patriartisk läggning, kan det trots allt finnas en mjuk kärna under en till synes hård man.
Fantasirealism
I Aftonbladet år 1984, två år efter boken publicerats, publicerades en recension av Andarnas hus. I den beskrevs Allendes sätt att skriva som "fantasirealistiskt" men med "en språklig och formell balans som man knappast förknippar med latinamerikansk prosa". Tidig med att införa begreppet "fantasirealism" inom den klassiska litterturen var den Colombianske Nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez (Hundra år av ensamhet).
Pablo Neruda
I Andarnas hus förekommer en karatär som Allende aldrig nämner vid namn utan ständigt refererar till som Poeten. Utifrån vissa fakta kan man anta att den hon pratar om är en viss Pablo Neruda (pseudonym för Neftalí Ricardo Reyes Basoalto) som år 1971 blev nobelpristagare i litteratur. Även om hans namn förekommer mest i litterära sammanhang, har det också starka kopplingar till Chiles politiska utveckling, då han 1945 blev vald till senator för Chiles kommunistiska parti.
Nominerad presidentkandidat
Tiderna i Chile var emellertid hårda för liberaler och vänsterflankister. Landet styrdes just då av den högepolitiske diktatorn Videla, och när denne införde förföljelser mot kommunister valde Neruda att fly och bosätta sig i bergen, för att ett år senare gå i exil. Sju år senare föll diktaturen och Neruda kunde återvända hem. År 1969 blev han nominerad till presidentkandidat för kommunistpartiet, men trädda då tillbaka till förmån för socialisten Salvador Allende, som sedan också blev demokratiskt vald till president.
Allendeanhängarnas sista manifestation
Segern blev dock kortlivad. 12 dagar efter militärkuppen 1973, som även medförde Salvador Allendes död, dog Pablo Neruda i cancer. Hans begravning beskrivs av Isabel Allende som en stor händelse för folket, en folkrörelse som inte ens den våldsamma regeringen kunde hindra. Pablo Neruda, liksom Salvador Allende, kan ses som en symbol för den politiska frihet som Chile någorlunda hann åtnjuta under några få år, för att sedan behöva stå och se på när den avbröts med militäriska slag, och begravdes. Det står klart att Neruda både som politisk figur och som författare besatt kraften att nå ut och bli oerhört populär hos sin publik.
Nerudas poesi - En naturkraft
"Hela värlen i en bägare, vid som världen, hela. Kärleken med stjärnor och törnen gav jag dig, men du gick." (Ett utdrag ur dikten Glömska, ur diktsamlingen Kaptenens verser). Nerudas poesi kombinerade flera teman, men de största var utan tvekan kärleken till den kvinnliga skönheten samt hans kärlek till naturen. Främst naturen i södra Chile där han växta upp. Den sensualitet med vilken han omslöt sina dikter ansågs radikal för sin tid. han skrev även poesi med marxistiska inslag. Svenska Akademin beskrev sitt val av Neruda som litteraturpristagare med orden "för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar". Några av Nerudas mest kända verk är Canto General, ett diktepos om Latinamerika med målet att nå ut till de arbetande massorna, skrivet år 1950 och Jag bekänner att jag har levat, en berättelse om Nerudas liv skriven strax före hans död 1973.
Litterär påverkan
Ett land är inte intressantare än den litteratur som representerar det. Chile har haft turen att berikas med både Pablo Neruda, aktiv politiker och inspirerande romantisk poet under kuppen på 70-talet, samt Isabel Allende, som genom sin bok riktar världens blickar mot händelsen. Nutiden måste berättas och analyseras. Men i vissa sammanhang, för att undvika framtida misstag, är det lika viktigt att berätta om historien.
2 comments:
hm, känner jag igen detta? Svenskan, om jag inte minns fel? =)
Haha, så sant, så sant. busted =P orka skriva nya grejer jämt ;)
Post a Comment