Välkomna till Alla Hjärtans dag

Denna varma februaridag som lyser upp oss i mörkret tack vare att det idag är obligatoriskt med rosa moln och kärleksfulla leenden. Offentlig rosutdelning på skolorna, "Anna Johansson" klapp klapp, "Lisa Karlsson" klapp klapp. Lite som en prisutdelning. Får du en 1-3 rosor är du en okej vän, 4-5 är bra och får du 6 rosor är du världens bästa vän. Själv sitter man där i folkhavet och vet att man inte kommer få någon ros i år men chansen finns ju ändå att någon hemlig beundrare äntligen tagit mod till sig och trätt fram ur garderoben ut i ljuset.

Detta är en dag då en förväntansfull begäran efter kärlek ligger i luften, en dag när mellanstadiet skickar runt lappar där alla får ge varandra varsin komplimang. "Du är snäll" är en ständigt återkommande, den ligger nära till hands när man lider av inspirationsbrist, eller helt enkelt inte gillar vederbörande. Jag menar, man får ha människor runt sig som man inte älskar, det är inget fel i det. Men det blir så pinsamt uppenbart där det står präntat på ett rött pappershjärta. "Du är snäll", som ett bevis på att man inte har någon personlighet, utan bara är "inte elak". Hur många har klippt ut hjärtan i rött papper idag? Själv har jag inte gjort det, dock var det på håret där ett tag.

Men nu tänkte jag ju då ungefär klockan ett på dagen idag att jag vill ju inte gå runt och tänka som en cynisk, bitter jävel. Jag får helt enkelt försöka hitta allt det som är bra med Alla Hjärtans dag. Ja, så då satt jag där på Nordeabanken och funderade medan jag väntade på min tur, när jag plötsligt fick syn på en skål med gelehjärtan i. Och de måste ju ändå ses som ett väldigt positivt inslag, har man inget annat att ta till kan man alltid köpa några kilo godishjärtan och sitta och hälla i sig hemma i soffan framför OC. Absolut Alla Hjärtans dag kan man lyssna på samtidigt. Mysigt.

Men faktiskt, när man har tänkt efter, hur skönt är det inte med en alldeles egen dag för kärlek (sen kan man ju diskutera varför det ska krävas en speciell dag för detta, är vi så dåliga på att uttrycka vår tacksamhet?). Trots alla 16-åriga deprimerade tjejer som sjukskriver sig från skolan för att slippa se alla romantiska par med ett tiotal rosor i händerna. Det är nog hälsosamt att för en gångs skull skippa den här "ifall inte jag får nåt ska ingen annan heller få nåt"-attityden. Nästa gång är det den 16-åriga tjejens tur. Och just ikväll får hon äta hur mycket hjärtan hon vill. Som tröstpris.

Hur mycket kostar det oss, att just den här enda dagen uttrycka vår kärlek till dem i vår omgivning som vi uppskattar. Inte alla i vår omgivning, läs inte fel nu, utan till dem som vi uppskattar. Resten behöver du inte upplysa om hur snälla de är, risken är att den vänliga tanken förvandlas till ett bevis på tomrummet i er relation.

Sen måste vi komma ihåg att människors värde inte kan mätas efter hur många rosor man får på Alla Hjärtans dag. Det är ungefär som att mäta människors lycka efter elräkningar och boarealens antal kvadratmeter. Eller ja, nästan i alla fall. Det är möjligen lite svårt att jämföra, rosor får man ju inte för att man är skicklig eller tjänar mycket. Men ni förstår tankegången.

Och till alla er som ännu inte har fått en kärvänlig hälsning från en vän eller käraste, vill jag bara säga att jag tycker att ni ska sätta er ner och klippa ut ett hjärta i rött papper. Och sen ska ni skriva på det varför ni håller av er själva så oerhört mycket. För det vet jag att ni gör, om inte annat så gör ni det när ni har hjärtat färdigt i handen. Utmärkt dekoration i hemmet dessutom. Antingen hänger ni det över sängen så det kan tjäna som nattlektyr, eller också precis innanför dörren, så att ni möts av en varm hälsningsfras när ni kommer hem på kvällen.

För Alla Hjärtans dag är ju trots allt en alldeles egen dag, för kärlek. Och då ska vi väl också ha ett alldeles eget pappershjärta. Och då ska vi väl också ge andra ett alldeles eget pappershjärta. Så blir vårt eget hjärta komplett.

Nu avslutar vi med att ge alla människor, med eller utan rosor, alla med lika värde, en stor, härlig, varm, blöt applåd på Alla Hjärtans dag, klapp klapp klapp.

Fan, det här borde vi göra oftare.