Sommarträning

Åh, nu kan jag ju börja träningsblogga lite smått igen! Finns det någon bättre sysselsättning regniga onsdagsförmiddagar? Ja, det gör det nog, i och för sig. Jag brukade ju skriva väldigt mycket om träning innan jag åkte bort, träningsnörd som man ju blir ibland, och även om det var tråkigt att läsa så tyckte jag att det var ganska roligt att skriva. Det är det enda som räknas.

Igår kväll tog jag på mig mina säckigaste jeans, min regntätaste vindjacka och min palestinasjal och promenerade sen bort till Friskis & Svettis-hallarna med kapushongen så ihopdragen att jag var tvungen att helt vända mig om varje gång jag skulle korsa gatan för att slippe riskera att bli överkörd. Väl där var jag alldeles för tidig som alltid, men som tur var hade nya Friskistidningen kommit (!) och vem kan ha tråkigt då? Jättemånga, antagligen, men jag var nöjd.

Hedvig och Stina kom och gjorde mig sällskap efter ett tag, mycket trevligt. Under själva passet, Tomas för övrigt, fick jag som vanligt under hans pass träna självdisiplinen lika mycket som musklerna och konditionen. Men det var, som alltid, fantastiskt! Det här låter ju hur töntigt som helst, men endorfinerna som kommer vid träning borde alla få uppleva. Och det är ju så lätt, det enda som krävs är att man lite motvilligt tvingar sig ut, ensam, i regnet.

Det är ganska tråkigt att gå och träna ensam. Man har ingen att diskutera passet med efteråt. Man har ingen att prata med innan. Men det funkar ändå bra. Ensam eller inte ensam, jag tänker defenitivt gå bort och träna så ofta jag kan i sommar. Dvs tills årskortet tar slut, sen vette...

Man känner sig duktig efteråt, och en klar fördel är att om man väl är där och sysselsätter sig kan man inte vara hemma och ha tråkigt och därmed äta massa skräpmat. För det gär man väl när man har tråkigt, äter. Iallafall gör jag det. Det känns sådär, att sitta hemma en hel helg och i princip bara äta glass och godis. Man känner sig rätt så ohurtig, pluffsig och ofräsch sedan, och det är kanske ingen underbar känsla. Men en känsla som jag har erfarit lite för ofta på senaste tiden. Därav tjatet om träning. För att liksom peppa mig själv...